I morgon skall jag till hörcentralen och prova ut hörapparater ....
Det är svårt att det förklara
att inte höra vad andra tala.
Aldrig höra barnens skratt,
blott samma tystnad dag och natt.
När man gästar sina kära,
som står ens hjärta mycket nära,
man önskar höra deras röst -
att se på munnen är vår tröst.
Med vänner sitta i ett rum
då känner man sig lite dum.
I samtal kan man ej deltaga
då är det svårt att nån behaga.
När TV:n går med alla ljud
om allt där pratas, nån gång om Gud.
Av detta kan jag inte höra,
ty ljudet når ju ej mitt öra.
Jag alltid älskat kyrkans ljus,
samt körens sång och orgelns brus.
Nu ingenting är liksom förr
sen den blev stängd, mitt öras dörr.
När lärkan drillar högt i skyn
jag höjer mina ögonbryn.
Och önskar att jag än en gång
får höra älskad fågelsång.
Man läser ofta "Se och hör"
och lycklig den som detta gör.
Att bara se, men inte höra
är de många som för göra.
Trafikens buller mig ej stör
om någon skriker, jag de ej hör.
Och det ju liknar mest en saga,
så jag har ingen rätt att klaga.
Men bäst av allt det skulle vara
att någon gång i telefon få svara.
Att med en vän få prata bort en stund
och inte alltid bara "Se på mun"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar